Här kan du läsa om fred och försoning i en orolig värld.
Kyrkans och trons roll i kris och konflikt.
Världsläget är förändrat. Tonen är skärpt och sträng. Diskursen är sedan 2021 centrerad kring att på alla nivåer rusta landet för krig. Otäcka bilder rullar i media och man låter oss förstå att det som händer i Ukraina, att förödelsen i Gaza och det långvariga kriget i Syrien påverkar också Sverige, även om inte ännu vet i vilken utsträckning.
Det pågår ett arbete för fred, med ickevåldshandlingar som grund, såväl internationellt som lokalt i Sverige. Ett arbete som drivs av aktörer som ser försoningsarbetet som ett av kyrkans viktigaste huvuduppdrag.
Att fira jul i krig, går det? Får drömmar, önskelistor och krav på rätt tillbehör på bordet plats i en tid när oron för att bomber ska falla över hemmet hänger över allt? Vi fick delta i ett telefonsamtal mellan två systrar som på grund av ett krig befinner sig i två olika världsdelar och fick en inblick i oron, i en oviss väntan på fred och i tacksamheten som, trots allt, verkar växa sig allt starkare för varje förlust.
Det finns många krux i våra liv, saker som vi behöver tänka lite extra på. Det är också det den här tidskriften vill att du gör – tänker en extra gång om saker, om livet och om det förunderliga i världen. En del av det är svårare än annat, som nu när vi måste börja tänka ”om kriget kommer”. Något jag inte trodde skulle ske inom min livstid.
Hösten börjar så sakteliga övergå till adventstid och jul. Framför oss har vi en kort tid av stök och inte sällan stress, samtidigt som livet börjar gå in för landning i julen. Julen – traditionen som innebär vila för många. Men räcker traditionen och tryggheten in i vår tid, kan vi som kyrka räkna med trygghet i den världen som vi lever i?
Jultiden är för många en tid för sammanhållning, glädje och hopp. Men inte för alla. – För de som lever med suicidalitet kan högtider som jul och nyår vara de svåraste perioderna, säger Pia Wikström som är diakon i Tunafors församling. Här finns ”Stödfika för livskämpar”; en öppen grupp för dem som umgås med tankar om att inte vilja leva, där de existentiella och emotionella samtalen kan skapa ett hopp i tillvaron.
I 70 år var Värhulta kapell en viktig samlingsplats för de som bodde i området. Under senare delen av 2010-talet minskade behovet av en kyrklig samlingslokal i bygden och i januari 2023 överlät Västra Rekarne församling kapellet till dess nya ägare. Minnet av kapellets viktiga och samlande roll under 70 år finns dock kvar, nu kan du ta del av minnet i boken om Värhulta kapell.
Så vad är existentiell hälsa? Går den att definiera? Det är svårt, enligt Cecilia Melder, eftersom en sådan definition behöver kulturanpassas. Lyssna på Cecilia Melders föreläsning från Tema Tunafors.
Minns du Maria, den natten, då du gav liv åt Livet självt? Den natten då oxen och åsnan hörde barnets skrik? Maria, vad minns du av natten i Betlehem?
Anna-Karin Hammar har skrivit en högaktuell text till Krux&.
I samband med försäljningen av Värhulta kapell gjorde vi en bok till dess minne. Nu finns den att köpa, till förmån för Al Mahaba förskola i Israel. Läs mer och beställ boken här!
”En undersökning som gjorts av analysföretaget Kairos future tidigare i år visar att vi blir allt fler i Sverige som upplever våra liv som meningslösa. Så stor andel som 24 procent av de 1200 svenskar som svarat på undersökningen saknar en mening i sitt liv. ”
Nu säljs återbrukade gravstenar på Svenska kyrkan i Eskilstunas hemsida; ett sätt att spara på miljön, bevara ett kulturarv och undvika att fin sten går till spillo i onödan.
Varför skäms vi när våra fördomar avslöjas? Enligt SaraClaes behöver även fördomarna få komma ut ur garderoben. Om vi inte pratar om dem kan vi inte heller utmana dem.
– Att rå om en grav är inte särskilt svårt, men det kräver att man lägger ner lite tid och omsorg på det. De delar av en grav som kräver skötsel är gräset runt omkring gravstenen, eventuella dekora-tioner och planteringar samt gravstenen i sig.
”Då duger det inte att ta det vi själva vill ha och glömma bort alla andra, då duger inte egoism.” Johan Hedlund
I föreläsningar och sommarprat uppmuntrar han till vila och tystnad och menar att där någonstans finns mötet med både oss själva och Gud. Och han värjer sig inte för att låna ritualer från judendomen för att hitta det sätt att vila som passar honom bäst.
I ett samtal med Tomas Sjödin, pastor i pingstkyrkan, författare och föreläsare börjar jag förstå att vilan är vårt ansvar och minns en väldigt viktig röd soffa.
Som liten ville jag gärna bli kändis. Och det är ju roligt att få uppmärksamheten. Men det känns inte alls som jag trodde när jag var ung. Inte så stort. Kent Wisti börjar växa upp.
Alldeles invid Eskilstunaån, i ett mintgrönt hus av trä, finns det rum för de mest utsatta - en sängplats under tak för natten, en tallrik gröt eller ett nära samtal. Insläpp för sovplats sker vid sjutiden på kvällen och platserna är få, så det gäller att vara i god tid. Redan vid tretiden börjar köerna bildas. Särkilt när temperaturen kryper nedåt. Ett besök på platsen visar hur Svenska kyrkans medlemmars pengar skänker värme i en tid då samhället hårdnar.
När Erik, 47, slog i livets botten och vände sig till psykakuten blev han inte insläppt. I stället blev det Stadsmissionen i Eskilstuna som tog emot honom och gav honom hjälp att orka vidare. Det skulle rädda hans liv.
Någon avlider, i hemmet eller på sjukhuset, och inom 30 dagar ska kroppen vara begravd eller kremerad — så säger begravningslagen.
Men vad händer däremellan? I vems händer vilar ansvaret för en avliden människa i en kista och hur varsamma är dessa händer med en kropp vars liv har lämnat den?
Vi följer en kista på sin väg från det att den förses med en avliden kropp till dess att den, kremerad eller inte, får sin plats på kyrkogården.
Han är biskop i Strängnäs stift och överhovpredikant i hovförsamlingen. Johan Dalman utmanas i att få tiden att räcka till men prioriterar närvaro i alla sina möten. I december föreläser han i Tema Tunafors om ”julens paket”. Vi har träffat biskopen för att tala om tro, bönen som tandborstning och att tona ner sig själv med en stav och en mitra.
Han är omvärldsbevakare, kulturantropolog och författare. Han har bänt sig in i den kristna religiositeten och är en något motvillig nostalgiker. Vi fick ett samtal med Mikael Kurkiala om kyrkan som motståndsrörelse, om att sätta ordet Gud i karantän och om hur han fann sin väg in i kristendomen via en ritual hos lakotafolket i USA.
Camilla Östergren har varit präst i 28 år. Genom dessa år har hon mött många människor i det som kan vara deras mest smärtsamma stund – i sorgen efter en nära anhörig som gått bort. Hon ser att det finns behov att få uttrycka det ouppklarade. Och att ibland ”leka begravning” för att hjälpa barn i deras sorg.
– Att möta sorgen genom andra har lärt mig att leva mer i nuet, säger hon.
Gudstjänster i Svenska kyrkan kan vara svåra att förstå sig på, det är inte lätt att hänga med hela tiden. Ofta har du en agenda som hjälp under gudstjänsten, men även den kan vara klurig. Här presenterar vi gudstjänstens delar och förklarar vad de har för funktion och hur de lotsar oss genom gudstjänsten.
KRUX& publiceras av Svenska kyrkan Eskilstuna och kommer i en tryckt upplaga om sex nummer per år.
Text: Om inte annat anges är alla texter författade av Kristin Insulander Ekberg Foto: Om inte annat anges är alla fotografier tagna av Ulf Tjärnström. Formgivning: Kommunikatörsenheten, Eskilstuna pastorat. KRUX& ansvarar ej för icke beställt material.
Bilder och text får ej publiceras på annan plats utan medgivande från Svenska kyrkan Eskilstuna.
Svenska kyrkan Eskilstuna är: S:t Ansgar, S:t Johannes, Tunafors och Västra Rekarne församlingar, samt begravningsverksamheten och förskolan i S:t Petri och Tomaskyrkan. Dessutom är vi huvudman för Eskilstuna Stadsmission.
www.svenskakyrkan.se/eskilstuna