JAG

Jag älskar att resa, upptäcka nya miljöer och andra kulturer. Ibland reser jag långt för att vidga mina vyer och få nya intryck. Ibland blir de kortare, ett sätt att få nytt syre i livet. En enkel promenad kan räcka, det kan faktiskt öppna upp mina ögon till att se livet på ett nytt sätt. Vi behöver göra resor ibland för att komma ur våra gamla mönster. Var finns då de resorna? De finns över allt, bara vi vill och är nyfikna. Ibland gör vi dem med kroppen rent geografiskt, ibland kan vi göra dem inuti oss själva. Alltid leder de till något gott.

I reklamen och i sociala medier talas det om att vi ska göra den inre resan. En resa som kan leda till att vi behöver betala stora summor med pengar. Det finns ett stort intresse idag för det att upptäcka sin andlighet och det existentiella perspektivet. Många lockar med uttryck som kommer långt ifrån, från andra kulturer och länder. De gör så för att använda något som är nytt och spännande, som yoga och meditation. De resorna blir ofta dyra, men du kan göra dem här och nu utan något annat än dig själv. Jag gör den varje gång jag går in i en kyrka och sätter mig ner, jag tar tid för mig själv och min andlighet.

Andlighet handlar om att göra en inre resa, att upptäcka vem jag själv är. Den bidrar till att vi kan vara trygga i det vi är, mer än alla de avbilder som många av oss försöker nå upp till utifrån bland annat sociala medier. Det finns många skal där ute i det sociala medielandskapet som skapar en dröm om hur det skulle kunna vara, ett skal som många andra tar efter och försöker på så sätt skapa sin lycka. Det är att ta efter andra, men den inre resan bidrar ju till att just du kommer underfund med vem du är och vad som är och gör dig unik. Idag sätter vi stor tillit till sociala medier i många sammanhang, mer än till institutioner, gemensamma överenskommelser och heliga texter, det visar en del forskning. Dessa saker som har burit oss i hundratals år får nu konkurrens av en något annat som påverkar oss som en dagfjäril. Där finns enkelheten i att visa upp vilka vi är och vad som är rätt eller fel, svart eller vitt. Vi sätter större tillit till våra egna uttryck och intryck, det blir den primära auktoritetskällan, större än det som människor under århundraden har kommit överens om och kommit fram till.

Varför ser vi inte att vi är en gemenskap med människor som är beroende av varandra på så många sätt, att vi ska leva tillsammans? I stället ser vi ett jag-jag-jag, vi lever parallellt med varandra. Såg vi ett sammanhang utifrån vår grundposition i livet tillsammans med andra så skulle vi tillsammans äga ett sätt att vara på när vi agera i orättvisor, hör om skjutningar i vår stad och kriget i Europa. När vi inte delar våra bilder av den värld vi finns i en dialog så är det svårt att kunna agera tillsammans och våra liv blir egentligen så mycket mer fattigt. Ditt och mitt uppdrag är att förändra världen till något bättre, något som gör skillnad. Vi ska inte finnas i jämförandets trånga rum utan vi ska vara i förändringens rum där vi tar ett gemensamt ansvar. Vi behöver bottna i en trygghet där vi tillåter oss att vara dem vi är, i kyrkan kallar vi det för att bottna i NÅDEN, bli sedda av Gud. När vi förstår vilka vi är upplever vi tryggheten vi hos oss själv och kan tillsammans med den Gud som skapat förutsättningar för liv. Med den grundplattan kan vi börja vårt uppdrag att förändra världen utan överdrivna självbilder, skrämmande terrorvälde och jämförande trånga rum.

Res och hitta dig själv utanför alla måsten och selfie-kulturer, hitta ditt sammanhang i dig och hitta ditt sammanhang i världen.

Johan Hedlund, kyrkoherde Svenska kyrkan Eskilstuna