KONSEKVENSEN

Var finns hoppet i vår värld och vårt liv när de som bestämmer inte förstår eller ser helheten i det som sker. Världen brinner för klimat- och rättvisefrågan, för vår arts överlevnad. Vi har under året haft en valrörelse som till stor del har handlat om individens rätt, så tänkte många när vi gick till valurnorna. Frågan som styrde var vad som är bäst för individen, inte vad är bäst för vårt land. Vi har politiker i vårt land som idag tänker mer på hur man ska få makt i stället för hur den kan fördelas så världen och vi kan leva.

Det finns många i vår värld som höjer rösten, som vågar vara obekväma och visa på sanningen. Men det räcker inte, vi behöver vara gemenskaper som vågar stå för förändring. Som kyrka behöver vi ta ton och påtala de brister som finns i välfärden, i vår stad, i sjukvården, i klimatet, i biståndet till världen, i världsfreden. Ja, i allt. Vi har ett ansvar som kyrka. Du och jag har också ett ansvar att stå emot de som tar makten för sin egen vinnings skull. Jesus gör tydligt i bibeln att makten ska fördelas och orättvisor påtalas till dem som tar sig rätten att bestämma.

I berättelsen om palmsöndagen ser vi utvecklingen av demokratin när Jesus rider in i Jerusalem, med hurrarop ekande kring honom. Den lilla människan ser en lösning. Men makten står där och säger: se till att de är tysta. Som makten så ofta gjort sedan dess – att vi som kyrka ska vara tysta och inte politiska. När det är precis tvärtom.

Politik som begrepp innefattar samhällsvisioner och det ska vi alla ha, speciellt en kyrka som visar på möjligheterna att vara människa. En kyrka som ska stärka oss att ta vårt ansvar för våra medmänniskor.
En av kyrkans visioner är att leva klimatsmart och resurseffektivt för att världen ska leva. Det får konsekvenser för vår kyrka och för var och en av oss. Vi är satta på jorden att förvalta skapelsen utifrån att vi ska älska vår nästa som oss själva. Då duger det inte att ta det vi själva vill ha och glömma bort alla andra, då duger inte egoism. Vi måste leva ett så rättvist liv som möjligt, det är en angelägenhet för alla. Det är då vi kan skapa förändring.
Vi lever inte i den värld som var, vi kan inte se bakåt och vila. Eller rikta ansvar mot tidigare beslut. Hur obekvämt det än är måste vi lyssna på de unga som skriker sig hesa om vårt gemensamma ansvar. Det är deras framtid som det handlar om, vår är snart över

Martin Luther King sa i ett tal ungefär så här: Det största bekymret i världen är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad!
Låt oss utmana varandra i att vilja vara goda, att vara de som pratar om orättvisor. Det kommer att få konsekvenser för oss som redan har allt, för dem som inte har och för vår miljö. En konsekvens som är god.
Våra röster är till för att höras, inte för att skjuta över ansvar till stenarna. Våga att ta konsekvensen av att vara människa. Jag vill våga, låt oss hjälpas åt.

Johan Hedlund, kyrkoherde Svenska kyrkan Eskilstuna